Ellie uppvaktades utomhus

För några dagar sedan fyllde Ellie 10 år och i dag firade vi henne. En stor, fin tjej. Det är alltid så roligt att få vara med på barnbarnens födelsedagar.

Det blev en lite annorlunda födelsedag med tanke på Corona-viruset. Eftersom både jag och Louise är i riskzonen får vi inte komma nära någon annan människa. Och därför tyckte vi det var bäst att ha presentöppningen utomhus. Tack vare att det var så fint väder med solsken så gick det alldeles utmärkt.

Stort tack, Ellie, och lycka till i framtiden!

En riktig Bristedt-vecka

Häromdagen var Mirjam på besök med sitt arbete ute i Catena Arena. Bl.a. fick de se när A-laget tränade. Eftersom en av Rögles stjärnspelare, Leon Bristedt, är vårt barn-barn Gustavs idol såg Mirjam till att få hans autograf. Till råga på allt sköt Bristedt en puck utanför isen som Mirjam också fick med sig hem till Gustav. En riktig lyckodag för honom!

I dag var det match mellan Rögle och Brynäs och jag fanns på plats som vanligt. Jag träffade Leon Bristedt och berättade att mitt barn-barn har honom som idol och att jag därför var intresserad av att ta ett foto av honom. Naturligtvis, blev svaret och jag fick själv vara med på ett hörn. Bilden ska naturligtvis levereras till Gustav.

Det som slår mig när jag träffar de här toppidrottsmännen utanför isen är vilka fantastisk människor de är. Sympatiska, vänliga, ödmjuka. Tänk att kunna kombinera dessa egenskaper med topprestationer i sin sport. Värda all beundran!

Stolt visar Gustav upp både autografen och pucken från Bristedt.
Lika stolt morfar.

Rögletröjan minner om ett stort engagemang

I dag var det begravning för Lennart Åkesson, en av de stora Rögle-profilerna. Jag och Rune Brännborn har haft så mycket med Lennart att göra under många år. Han var vår kontaktman till Rögle och för honom var ingenting omöjligt.

Utöver att Lennart spelade många år i Rögle och fått sin tröja hissad i taket så lade han ner hela sitt hjärta för klubben. Han kände alla och hade alltid ett gott ord att säga.

Vid kistan lade man från styrelsen ner en tröja och halsduk. Lennart har lagt ifrån sig dem men hans minne kommer alltid att lysa. Den typen av människor har vi alltför få av idag. Lennart är ett utropstecken som höjer sig över den stora massan. Vi är mycket glada över möjligheten att få lära känna honom.

R.I.P.

Blåsippan och våren

Vilken dag! I dag var det en ren njutning att beskära rönnarna på tomten.


Och blåsippan där nere under rhododendronbuskarna. ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”.
Jag träffade en dam från Skälderviken när jag lastade in grenarna i bilen. Vi var båda lyriska över solen och dagen. Jag tog upp min telefon och sa att här ska du få se. Jag hade tagit en bild på blåsippan i trädgården som jag ville visa henne.


”Jag kan inte se den, för jag är nästan blind” berättar hon. Och det tog mig hårt. Jag tar för givet att vi ska se vackra ting omkring oss. Men så är det inte.


Damen i solglasögon gjorde min dag. Tänk att kunna se allt det vackra runt omkring när nu vårsolen tittar fram… Tacksamheten blev tydlig inom mig.

Gammal vänskap håller

Redan i slutet på 1960-talet började vår vänskap med Gunnel Gudmundsson, redan dessförinnan hade Louise och Gunnel blivit vänner. Redan vid 14 års ålder fann de varandra och den vänskapen har sedan varat genom hela livet. Och glädjande nog finns jag och Gunnels man Mats med i det sammanhanget.

I dag hade vi förmånen att få vara med och fira Gunnels 70-årsdag. Gunnel och Mats bjöd oss till Bryggan i Höganäs, där vi blev bjudna på en härlig lunch. Och sedan fick vi möjlighet att sitta ner och berätta minnen för varandra. Det är mycket som hunnit hända under dessa drygt 55 år.

Tänk att vänskap kan hålla genom ett helt liv. Det är med stor ödmjukhet och glädje som vi känner detta.

Tack Gunnel och Mats för en härlig dag. Och många välgångsönskningar för kommande dagar!

Den här bilden får symbolisera glädjen i vår vänskap. Den är tagen vid mitt 60-årsfirande på Hjelmsjöborg.

Minns du sången

Att gamla sånger har ett stort värde visste jag. I kväll sjöng Mikaelikören i S:t Mikael, kören som jag varit med i under mer än 20 år. Den har varit oerhört avkopplande, speciellt när jag var stressad under yrkeslivet. Körövningarna och uppsjungningar är också fantastiskt inspirerande, utöver själva sjungandet så är det en social bit som är stark.

I kväll var det gamla, fina sånger som gällde. Ovan där, Pärleporten och Han är min sång och min glädje hörde till dem som många människor nynnar med i. Jan Sparring, Pelle Karlsson, Artur Eriksson och andra framstående sångare har gjort sångerna kända.

Ett stycke historia

I upprensningen bland papper och annat så har jag nu kommit till att överföra diapositiv i mängd till min dator. Efter hand hittar jag rutiner för det och just nu går det jättebra.

När jag sitter här och sneglar på diorna så slår det mig att det är ett stycke historia jag sysslar med. Det är fascinerande att se de gamla bilderna, nu upp till 50 år gamla. Tänk vad mycket som hänt. Vi har fått barn och barnbarn, gamla vänner fladdrar förbi. En del av dem är fortfarande våra vänner.

Som tur är kan jag göra annat arbete under tiden jag håller på att scanna in diorna. Det är väntetid och då pysslar jag med annat. Det gäller att ha tålamod och göra arbetet målmedvetet. Jag har anslagit tid för detta och känner det fint att få rensa upp.

Under tiden gläds jag över alla minnen.

Operan Tosca förgyllde söndagen

I dag hade vi bokat in ett besök på Malmö Opera, där man ger Puccinis opera Tosca. Fullt i salongen och den där förväntan som alltid finns inför en föreställning.

Tosca är en skildring av kärlek och svartsjuka, makt och politik. Där finns livets dramatik samlat i en föreställning på två timmar. Och till detta underbar musik, som griper tag i en.

En operaföreställning som denna lyfter från den svenska vardagen. I vårt fall blev dagen ännu bättre eftersom vi kunde genomföra den tillsammans med vår goda väninna Lena. God grekisk mat och sedan denna föreställning gjorde en vanlig söndag i februari till en mäktig upplevelse. Tack Lena!

Lite regntungt väder påverkade oss ingenting när väl föreställningen började.
Det där sorlet i pausen är en del i upplevelsen.
Underbar sång men också dramatik när man ser den blodiga kniven…

Rögle visar sin klass

En härlig vecka för Rögle, tre vinster samma vecka, det bär respekt med sig. Dagens match mot Frölunda var underhållning av bästa slag. Tidvis dominerade Rögle och hade otroliga chanser, men det blev ”onödigt” spännande på slutet. Efter dramatiska slutminuter slutade matchen 4-3. Alla gick hem med ett leende.

Innan matchen var det en tyst stund för Lennart Åkesson, som tidigare under veckan fått sluta sitt liv. Trots 5051 åskådare så blev det blick stilla och tyst efter Håkan Erikssons fina ord om Lennart. Hans tröja nr 9 hänger i taket och han klassas som Rögles störste trotjänare genom tiderna.

Rune Brännborn och jag hade mycket med Lennart att göra under många år. För Lennart var ingenting omöjligt och han var dessutom diplomat och smidig i sitt agerande, vilket gjorde att han alltid kunde prestera en lösning på alla problem. Det har varit en stor glädje och förmån att få komma i kontakt med Lennart. Frid över hans minne!

.

49 år är väl ingenting att fira

Den 13 februari 1971 gifte Louise och jag oss i Väsby kyrka. Bilderna här nedanför visar oss när vi kommer till kyrkan. Vi körde dit i vår gamla Volvo PV 544. Det är många minnen som strömmar emot oss…

Därför satt vi i kväll och njöt av underbar utsikt över havet, en liten räkmacka och ett glas bubbel. 49 år är ändå en rätt lång tid och det är så otroligt mycket som hänt i livet. När man sitter så här och berör våra egna liv, föräldrar, barn och deras respektive, barnbarn, vänner, arbeten och fritid så fylls vi av tacksamhet. Och det är så skönt att bara sitta och lugnt meditera.

Nu kan jag ju säga att jag verkligen är lyckligt lottad som träffade Louise i slutet av 1960-talet, blev kär i henne och nu kan sitta här och blicka bakåt och framåt.

Det är mycket att vara tacksam för!!