Kan man bli kär i ett par joggingskor?

Jag fick fram ett minne på Facebook, vad jag gjorde för 4 år sedan just i dag. Det var en bild från södra Öland. Jag står utanför fyren där nere. Och bildtexten var ”Långe Jan, det är han till vänster”. Själv stod jag till höger på bilden…

Men det som slog mig var att jag använde ett par väl ingångna joggingskor – och det värsta är att jag har använt de skorna fram till i dag. Jag har skaffat fina skor med de rätta ränderna på, jag har speciella walkingskor, och ändå har jag hela tiden envisats med att använda de gamla ingångna skorna.

Det har utvecklats en vänskap. Det gäller inte det yttre utan känslan av välbefinnande. Det är sånt man inte alltid kan se och ta på. Men det finns där.

Jag har fått påpekanden om att de börjar gå sönder och jag har väl förträngt detta. Men i dag såg jag det tydligt. Det var lite fuktigt på hinderbanan och jag kände hur vattnet trängde in i skorna. Och när jag tittade lite noggrant förstår jag mitt barnbarn som inte alls tycker det är roligt med de skorna.

20160808_141059

Man behöver inte titta så noga. De här skorna skulle varit utdömda för flera år sedan.

Så nu är det bara att göra slag i saken. Vi tar dem med till Återvinningen och säger ett vemodigt farväl. Trots förälskelsen måste det ändå finnas en gräns. Det rör sig ju ändå bara om ett par skor.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte.