Blåsippan ute i backarna står…

Varje gång jag ser ett under på nära håll blir jag lika ödmjuk.

Under våra rhododendron-buskar har vi en liten, liten blåsippsplanta. I vinter har jag mer än en gång tittat till den och rafsat lite bland de vissna bladen. Och mer än en gång har jag konstaterat för mig själv, här finns inte liv.

Och så idag! ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger nu är det vår…” Det skakade om mig. Tänk att det ändå fanns liv och blommorna tittar fram för att glädja oss!

Blåsippan gjorde min dag.

rrem

Blå tejp på hälen

Tänk att tejpvalet kan visa min personlighet?

När jag idag besökte fysioterapeuten och jag skulle få tejpat om hälen så kunde jag välja mellan klatschigt blå tejp och hudfärgad. När jag hade gjort mitt val får jag höra att det sägs att tejpvalet berättar lite om min personlighet. Spännande tanke, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den blåa färgen?

Inflammationen i hälsenan får ta sin tid. Får räkna med 6-8 veckor. Bowling blir inte aktuellt mer den här säsongen och i stället för snabba promenader får det bli elcykeln, som nu står i garaget och vill ut i vårluften. Och mellan cykelturerna har jag mina övningar för hälen, så jag ser våren an med tillförsikt!

Dam- och herr Käglan i ÄPB

Glädjande nog vann jag tävlingen Herr Käglan i år och så här stod det på ÄPB:s hemsida:

Margareta Gejke och Jan Roth vinnare!!

Det blev Margareta Gejke och Jan Roth som tog hem dam respektive herr Käglan 2018-19. Deltagarna hade två chanser att prestera ETT bra resultat. En gång på hösten och en gång på våren. Margareta slog 890 p som toppresultat redan i höstas och ingen kunde heller hota henne under vårens deltävling.

Herrtävlingen blev mer dramatisk. Efter höst tävlingen var ledarresultatet, 893 p. Detta slogs på vårtävlingens första start med tre käglor av, Bengt Herrlin. Någon timme senare steg Jan Roth in på banorna och kunde efter utmärkt spel lägga beslag på Käglan med sina 907 poäng. Alla nämnda resultat är inklusive hcp. Ett STORT Grattis till Margareta och Jan!

Spännande utveckling

Jag läste om all plast och skräp som flyter omkring i haven. Det håller på att bildas en jätteö i Stilla Havet, nästan en helt ny kontinent av plast och skräp. Och det är ingen tillfällig sak, det kan ta 400 år att bryta ner en plastpåse. Det finns forskare som säger att 2050 finns mer plast i havet än det finns fisk. Man blir mer än skrämd…

Samtidigt läser jag om nya innovationer vad gäller material och hur man kan ta fiskenät och plastflaskor från havet och göra kläder av dem.

Jag kan avundas sonen Isak som är med och påverkar den här utvecklingen. Han säger i en tidningsartikel:

”Det är en fantastisk historia att rengöra oceanerna och samtidigt visa vägen för utveckling för nya material för återanvändning. Om vi ska växa från sex till nio miljarder i världen kommer det att finnas mindre utrymme för naturresurser, så vi behöver utveckla ny teknik för att producera material”.

Jag märker ett vaknat intresse för miljöfrågorna runt omkring mig. Och det känns gott att ta det på allvar – inte minst när man tänker på barnbarnen och deras generation.

Uppehåll i bowlingen

”Små sommarminnen gömde jag”. Bowlingbanan ute i naturen nere i södra Frankrike ger mig vibbar som känns underbart i dag. Ibland är det gott att plocka fram minnena!
Tänk att man kan bli ordentligt ledsen över små, världsliga ting. Jag har fått en inflammation och eventuell bristning i hälsenan och det innebär bl.a. att jag inte kan spela mer bowling den här säsongen. Och det är kanske det som smärtar mig så mycket. Jag trivs bland våra 200 bowlingspelande pensionärer och jag tycker bowlingen är rolig. Men, men…
Jag är glad att sista matchen jag spelade var tävlingen Herrkäglan, en handikapptävling i klubbens regi. Jag råkade vinna den tävlingen för ett par år sedan och nu visade det sig att det gick så bra häromdagen att jag vann tävlingen i år också. Inte personbästa, men nästan.
Så jag får väl ha också det minnet att glädjas åt under de kommande månaderna.
Ha det riktigt gott, go vänner!