Nu har Karl-Eric lagt ner klarinetten.

I mitten av 1980-talet fick vi nya grannar och det visade sig vara Klippanbor. Och inte nog med det, det var en av mina lärare på Realskolan i Klippan. Karl-Eric Winberg med sin fru Marja flyttade in och det beredde oss stor glädje. Jag beundrade honom en gång som lärare och kände att det var underbara grannar vi fick. Kloka, gedigna, sympatiska människor.

Jag har ett återkommande minne av Karl-Eric. Varje eftermiddag när han kom hem från sin skola samlade han samman sina tidningar och gick ut i trädgården och satte sig i sin gamla, fina Grythyttanstol och läste tidningarna utan och innan. Han var samhällslärare och historielärare och var vetgirig över allt som hände.

Tyvärr finns inte Karl-Eric hos oss längre. Han dog innan jul och i dag var det begravning i Helsingborgs Krematorium i Pålsjöskogen, Helsingborg. En väldigt fin begravning som leddes av Pernilla Dagerhem. Hela begravningen och eftersamlingen formades till en ljus och glad dag. Sorgen och saknaden finns där, men Karl-Eric själv hade berättat hur han ville ha dagen.

Ett ljust minne att bära med sig, både hans och Marjas liv och den här dagen.

Ovanpå kistan låg Karl-Erics klarinett. Han var riksspelman och musiken var en stor del av hans liv.
På bilden finns Karl-Erics klarinett tillsammans med spelmännens fioler.

Ärlighet varar längst

I kväll stod det fiske på programmet. Visserligen hängde regnet i luften – men det är ju då fisken nappar…?

Farhad, Mohammed och jag cyklade ner till gamla hamnen. Vi hade packat med oss spinnspö och drag, håven lämnade vi hemma. Vi tränade lite på att kasta halvvägs ut på piren.

Längst ute på den norra pirarmen kastade vi nästan som proffs. Det dröjde inte länge förrän första makrillen högg. Den var lite för liten, så den gick tillbaka till Skälderviken. Men med oss hem hade vi fyra fina makrillar.

Nu ska vi rensa och filea dem och i morgon blir det stekt makrill, potatismos och lingon. Vi ser fram emot en festmåltid.

Det här kommer vi att göra om!

_______________________________

PS. Ärlighet varar längst. Vi är inte proffs ännu utan bredvid oss stod en skicklig fiskare från Skälderviken. Han var så snäll att han delade med sig till oss. Det är därför vi i morgon kan njuta av nyfångad makrill…

Glad bowlingdag

I dag hade jag anledning att vara extra glad!

Första kontakten med ett bowlingklot sedan jag skadade hälsenan i början av mars. Lite lekfull mjukträning kändes bra i dag och något av en lyckokänsla att vara igång igen.

Gänget jag spelade med bidrog naturligtvis till glädjen. Barnbarnet Ellie och kompisarna Farhad och Mohammed från Stockholm, som gästar oss en vecka, gjorde att en och en halv timme bara rann iväg. Tack för god match!

I och med att bowlingen kör igång nästa vecka känns det som en mjuk och fin övergång till sensommaren…

Lennart Rosdahl, en av de stora Skälderviksprofilerna

En stor Skälderviksprofil finns inte längre bland oss…


När vi flyttade till Skälderviken för snart 40 år sedan blev en av de första och största upplevelserna att komma i kontakt med vår granne Lennart Rosdahl och hans Sigbritt. De bodde inte här på vintern utan när värmen kom till vår by kom också ”fransmännen”, som vi sa. Då tutades i bilens signalhorn och ingenting blev som det varit.

Både Lennart och Sigbritt har under åren utstrålat så stor generositet och glädje. Från mitt arbetsrum har jag under alla år sett Lennart på väg ner till bryggan. När han inte var nere vid bryggan och badade så tog han sin cykel. Jag tror han kände alla! Han utstrålade enkelhet och värme och Skälderviken var för honom symbolen för frihet, fjärran från affärslivet i Paris. Vi hade förmånen att besöka Lennart och Sigbritt vid några tillfällen i Paris och det tillförde ytterligare en dimension.

Tillsammans med våra närmsta grannar har vi träffat Lennart och Sigbritt vid många fester, stunder där skrattet låg i luften och vi blandade franskan och svenskan i våra sånger. Minnena från alla sådana tillfällen lever kvar. Liksom den årliga festen på franska nationaldagen och Lennarts berömda gråärter. Enkel mat som blev till festmåltider!

Det går aldrig att återskapa atmosfären kring en färgstark person, men alla minnen som nu tränger fram understryker Lennarts person på ett så ljust sätt. Hans minne lever vidare!

Våra tankar går naturligtvis till Sigbritt och till Lars, Pierre och Erik med familjer. Vi lyser frid över Lennarts minne.

Glad påsk!

Glad påsk, ropar Ellie och hennes tjejkompisar när de besökte oss för en stund sen. De hade ytterligare några besök i Skälderviken, innan färden mot Blåkulla. Men det är inte på riktigt, som de mycket sant påpekade.

En glad och fin påsk vill jag och vi tillönska alla våra vänner!

Vårdagjämningen

Vårdagjämning i dag – och det känns… En riktigt fin vår önskar jag er alla.

I dag fick vi hjälp i trädgården. Gustav hoppade i trädgårdstunnan så den rymmer dubbelt så mycket.

Och nu picknick i solen. Små plättar med sylt och lite juice.

Ha det gott!

Trollhasseln är på gång

Efter stormen går jag en runda i trädgården. Plötsligt ser jag något som är annorlunda. Tänk att trollhasseln redan visar sig med sina gula blommor på bar kvist. Ljuset är på väg tillbaka!

troll

Tack för det år som gått. Trots allt elände i världen vill jag fokusera på det positiva. Tack alla ni som bidragit till ljusglimtar under året.

Så vill jag önska ett gott 2017 med mycket ljus och värme.