Varje gång jag ser ett under på nära håll blir jag lika ödmjuk.
Under våra rhododendron-buskar har vi en liten, liten blåsippsplanta. I vinter har jag mer än en gång tittat till den och rafsat lite bland de vissna bladen. Och mer än en gång har jag konstaterat för mig själv, här finns inte liv.
Och så idag! ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger nu är det vår…” Det skakade om mig. Tänk att det ändå fanns liv och blommorna tittar fram för att glädja oss!
Blåsippan gjorde min dag.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.