Mosel lockar alltid

Camping Siesta var en liten välskött camping precis vid motorvägen och blev till ett fint minne. När vi skulle iväg var vi bara lite bekymrade över att GPS-en inte fungerade. Men plötsligt – när vi startade bilen – funkade den! Vår ängel igen. Så tacksamma.

Vi beslöt att åka ner till Moswel och utmed Mosel en bit söderut. Vädret var så fint så det blev en mysig tur. Passerade Bernkasel Kus men var inte sugna på att stanna den här gången utan fortsatte. Slutligen hittade vi en perfekt plats nere vid Mosel. Flammen kuchen och vitt Piesporter Auslese (två glas!) och sen sov vi middag. Det blev stopp i över en timme och omvägar innan vi stannade för natten.

Mot vindistriktet Ahr

Alla sorters väder har vi: ösregn, hagel, åska, sol och blåst! Vi tänkte stanna och köpa någon Riesling från Rheingau med oss hem, men det blev omöjligt att stanna eller hitta något lämpligt.

Vi beslöt att åka utmed Rhein mot Koblenz och sen vidare in i Ahrdalen. Vi hade läst om det men det hela var lite diffust. Man odlade Tysklands bästa röda vindruvor där så då måste vi väl hitta! Vägarbete och strul, umleitung och vilken tid det tog. Stannade vid Loreley-klippan och åt en macka. Nu blev det motorväg förbi Koblenz. Dessutom slutade GPS-en att fungera.

Men plötsligt, där flöt Ahr, som Rönneå ungefär. Vinodlingarna stupade brant. Vilken middag vi åt och så gott vin vi drack och så trevlig vinprovning och så bra vi handlade!!

Slutet gott, allting gott.

rhdr

Linbana över vinfälten

Svårt att klä sig i dag med mulet och risk för regn. Men inte kallt, så det blev jacka och paraply i väskan för Louise och den älskade hooden för Jan.

Vi köpte biljett till ett litet tåg som tog oss runt Rudesheim och ut på vinfälten. Innan dess hann vi med specialiteten Rudesheimer Kaffee med Asbach von 1892! Lunchen blev en ganska torr wienerschnitzel (vi var för snåla) och sen tog vi linbanan upp över vinfälten till Niederwalddenkmal, det jättestora monumentet. En strålande utsikt och härlig känsla att glida runt i tysthet och stillhet.

Strosade runt i mysiga Rudesheim, lite mer Riesling och provning, sen gick vi hem och var rätt trötta. Men inget regn! Skön vila på kvällen och på natten kom regnet!

Mysiga Rudesheim med sina smala gator och många småbutiker.
Rudesheimer Kaffee, en specialitet i staden som vi måste prova på.
Vinfälten ligger på sluttningarna upp från Rhen.

Rudesheim i vindistriktet Rheingau

Vi lämnade den här helt fantastiska campingen efter att ha druckit morgonkaffe i solen. Siktet var att komma förbi Frankfurt ner mot Rhein. Det blev Rudesheim i vindistriktet Rheingau. Jättefint väder och så skönt att slippa lastbilarna på vägarna.

Vi kom fram till Rudesheim och hittade en camping i anslutning till stan vid Rhein. Sen gick vi in till stan och fick en fantastisk morsdags-middag med lax och ett jättegott rieslingvin. I kväll njuter vi på campingen ioch planerar för morgondagen.

Morsdags-middagen bestod av lax och ett gott Rieslingvin.
Vi hade en underbar gångväg till campingen ända nere vid Rhen.

Poliser och demonstranter i Einbeck

Vi lämnade den här lite speciella campingplatsen med friskluft men ganska ruffig och styrde kosan mot Einbeck. Fick en bra parkering centralt i stan. Men varifrån kom alla polisbilar?

Vi kom bort till torget som var fantastiskt mysigt med handel och mycket folk. Åt korv och drack Einbecker öl förstås. Ölen har ju också blivit berömd eftersom Martin Luther en gång uttalade sig om den här ölen: ”Den bästa dryck man känner till heter Einbecker Beer”. När vi kände oss fördiga att dra vidare hamnade vi i ett demonstrationståg med polisbilar och poliser. Överallt! Kändes lite konstigt. Det var en fredlig demonstration, men varför så många poliser (mer än 50 st) och alla bilar. Konstig upplevelse.

Vi siktade på en camping nära motorvägen och hamnade mitt i prick! Vilken utsikt och vilket stället. Det glömmer vi aldrig. Och middag också i kväll med vit sparris, grillad korv och jordgubbar med grädde!

Einbeck, ett av de typiska tyska torgen.
Ljuvlig kväll med den vita sparrisen och tillbehör.

Längtan efter sparris och jordgubbar

Vi lämnade Luneburg och konstaterade än en gång att nästa gång ska vi boka plats utmed skogen.

Vi tog sikte på Goslar. Fick tips om att inte passera Hannover pga vägarbete. Den mindre vägen blev dock ganska dryg och först efter fyra timmar nådde vi Goslar. Parkerade utanför Altstadt och promenerade sen runt. Enligt guideboken var staden ”anslående” vacker med fantastiska korsvirkeshus, men vi var inte helt odelat imponerade. Men ölen var god och mysigt att strosa runt.

Sen upp i Hartzbergen på väg mot en camping. Gammalt, oklippt med massor av maskrosor. Men underbar stillhet, frisk härlig luft och vi gjorde egen middag. Sparrisen smakade underbart och efter det serverade vi oss jordgubbar. Mums.

Kyrkan i Goslar med sina två torn.
Louise kopplar av på campingen med en av sina böcker.

Alltid spännande att komma iväg

I dag är vi laddade att komma iväg. Vi startade hemma vid halv elva. Soligt och fint väder! Vi kör den invanda rutten ner till Luneburger heide och den trevliga campingen, där vi varit flera gånger.

Allt flöt på bra och vi var framme vid halv sju-tiden. Plats var bokad på ställplats mnen nästa gång vill vi stå borta vid skogen. Middagen på restaurangen var fantastisk! Vit sparris och ljuvlig hollandaise-sås. Ett underbart sätt att börja semestern.

Vi hade en fin kväll med mycket fågelsång och solnedgång mellan träden.

En del i semestern är planeringen. Det är nästan lika roligt som att åka…