februari 2020 – Jan Roth

Gammal vänskap håller

Redan i slutet på 1960-talet började vår vänskap med Gunnel Gudmundsson, redan dessförinnan hade Louise och Gunnel blivit vänner. Redan vid 14 års ålder fann de varandra och den vänskapen har sedan varat genom hela livet. Och glädjande nog finns jag och Gunnels man Mats med i det sammanhanget.

I dag hade vi förmånen att få vara med och fira Gunnels 70-årsdag. Gunnel och Mats bjöd oss till Bryggan i Höganäs, där vi blev bjudna på en härlig lunch. Och sedan fick vi möjlighet att sitta ner och berätta minnen för varandra. Det är mycket som hunnit hända under dessa drygt 55 år.

Tänk att vänskap kan hålla genom ett helt liv. Det är med stor ödmjukhet och glädje som vi känner detta.

Tack Gunnel och Mats för en härlig dag. Och många välgångsönskningar för kommande dagar!

Den här bilden får symbolisera glädjen i vår vänskap. Den är tagen vid mitt 60-årsfirande på Hjelmsjöborg.

Minns du sången

Att gamla sånger har ett stort värde visste jag. I kväll sjöng Mikaelikören i S:t Mikael, kören som jag varit med i under mer än 20 år. Den har varit oerhört avkopplande, speciellt när jag var stressad under yrkeslivet. Körövningarna och uppsjungningar är också fantastiskt inspirerande, utöver själva sjungandet så är det en social bit som är stark.

I kväll var det gamla, fina sånger som gällde. Ovan där, Pärleporten och Han är min sång och min glädje hörde till dem som många människor nynnar med i. Jan Sparring, Pelle Karlsson, Artur Eriksson och andra framstående sångare har gjort sångerna kända.

Ett stycke historia

I upprensningen bland papper och annat så har jag nu kommit till att överföra diapositiv i mängd till min dator. Efter hand hittar jag rutiner för det och just nu går det jättebra.

När jag sitter här och sneglar på diorna så slår det mig att det är ett stycke historia jag sysslar med. Det är fascinerande att se de gamla bilderna, nu upp till 50 år gamla. Tänk vad mycket som hänt. Vi har fått barn och barnbarn, gamla vänner fladdrar förbi. En del av dem är fortfarande våra vänner.

Som tur är kan jag göra annat arbete under tiden jag håller på att scanna in diorna. Det är väntetid och då pysslar jag med annat. Det gäller att ha tålamod och göra arbetet målmedvetet. Jag har anslagit tid för detta och känner det fint att få rensa upp.

Under tiden gläds jag över alla minnen.

Operan Tosca förgyllde söndagen

I dag hade vi bokat in ett besök på Malmö Opera, där man ger Puccinis opera Tosca. Fullt i salongen och den där förväntan som alltid finns inför en föreställning.

Tosca är en skildring av kärlek och svartsjuka, makt och politik. Där finns livets dramatik samlat i en föreställning på två timmar. Och till detta underbar musik, som griper tag i en.

En operaföreställning som denna lyfter från den svenska vardagen. I vårt fall blev dagen ännu bättre eftersom vi kunde genomföra den tillsammans med vår goda väninna Lena. God grekisk mat och sedan denna föreställning gjorde en vanlig söndag i februari till en mäktig upplevelse. Tack Lena!

Lite regntungt väder påverkade oss ingenting när väl föreställningen började.

Det där sorlet i pausen är en del i upplevelsen.

Underbar sång men också dramatik när man ser den blodiga kniven…

Rögle visar sin klass

En härlig vecka för Rögle, tre vinster samma vecka, det bär respekt med sig. Dagens match mot Frölunda var underhållning av bästa slag. Tidvis dominerade Rögle och hade otroliga chanser, men det blev ”onödigt” spännande på slutet. Efter dramatiska slutminuter slutade matchen 4-3. Alla gick hem med ett leende.

Innan matchen var det en tyst stund för Lennart Åkesson, som tidigare under veckan fått sluta sitt liv. Trots 5051 åskådare så blev det blick stilla och tyst efter Håkan Erikssons fina ord om Lennart. Hans tröja nr 9 hänger i taket och han klassas som Rögles störste trotjänare genom tiderna.

Rune Brännborn och jag hade mycket med Lennart att göra under många år. För Lennart var ingenting omöjligt och han var dessutom diplomat och smidig i sitt agerande, vilket gjorde att han alltid kunde prestera en lösning på alla problem. Det har varit en stor glädje och förmån att få komma i kontakt med Lennart. Frid över hans minne!

49 år är väl ingenting att fira

Den 13 februari 1971 gifte Louise och jag oss i Väsby kyrka. Bilderna här nedanför visar oss när vi kommer till kyrkan. Vi körde dit i vår gamla Volvo PV 544. Det är många minnen som strömmar emot oss…

Därför satt vi i kväll och njöt av underbar utsikt över havet, en liten räkmacka och ett glas bubbel. 49 år är ändå en rätt lång tid och det är så otroligt mycket som hänt i livet. När man sitter så här och berör våra egna liv, föräldrar, barn och deras respektive, barnbarn, vänner, arbeten och fritid så fylls vi av tacksamhet. Och det är så skönt att bara sitta och lugnt meditera.

Nu kan jag ju säga att jag verkligen är lyckligt lottad som träffade Louise i slutet av 1960-talet, blev kär i henne och nu kan sitta här och blicka bakåt och framåt.

Det är mycket att vara tacksam för!!

Grönt före och efter

Vi flyttade till vårt hus i Skälderviken 1982. Då var det en liten brun sommarstuga som sedan byggts till ett antal gånger.

När vi flyttade in i början av 1980-talet planterade vi en hel del växter bl.a. vid entrén till huset. Vi fick god hjälp av gode vännen Jan Unnerman, som ritade och förklarade.

Nu nästan 40 år senare har växterna ränt iväg. All skuld ska falla på mig, som inte sett till att de beskurits tillräckligt. Och därför var det oerhört roligt när Jan idag tittade hit och såg till att man bl.a. kan se entrédörren från gatan – och vi kan se vår bil på garageuppfarten.

Rotary har gett mig så mycket

I dag har jag fortsatt arbetet med att minimera det som inte är nödvändigt. Jag har sagt upp två medlemskap som jag inte utnyttjat. När det gäller Rotary har jag haft dålig närvaro de senaste åren och därför kom också det medlemskapet upp i mina tankar.

Jag var med och chartrade Ängelholm Luntertun Rotaryklubb 1979 och var med och chartrade Ängelholm Rönne Rotaryklubb 1997. Jag har under åren innehaft de flesta poster och funnit ett stort nöje i detta.

Rotary gör en stor insats för människor i hela världen, bl.a. har man varit med om att utrota Polio-sjukdomen.

Jag har dessutom under alla åren fått så mycket fina kontakter och en fin vänskap med många rotarianer.

Så när jag summerar engagemanget i Rotary känner jag att det skulle kännas svårt att säga upp medlemskapet. I stället får jag väl försöka bli lite mer aktiv.

Solen bländar vid havet

Efter att ha varit konstant mulet, så när som på någon enstaka dag, de sista månaderna känns det underbart att uppleva solvärmen och solljuset. Men som alltid gäller att ser det bra ut så gäller det att genast gå ut, för om två timmar kan det vara mulet igen.

Nere vid grillplatsen nedanför Lingvallen kändes krafterna i havet och samtidigt ger solstrålarna näring åt vårdrömmarna. Nu måste promenaderna komma igång…

Tre sorters bröd känns bra

Jag har börjat experimentera lite vad gäller brödbak. Ett bröd som jag tycker om är ett grahamsbröd med linfrö i och den fungerar fint både att baka och att äta.

I dag testade jag att baka Thorstens limpa (som jag fått av Thorsten Stjärnered i Östersund) och den smakade också bra. Finns mycket godsaker i form av solrosfrö och rågkross osv.

Det tredje brödet som jag vill variera med är ett grovt bröd. Och det ska jag baka i veckan. Det blir spännande.