Kategori: Bowling

För två år sedan fick jag inflammation i hälsenan. Det gjorde att jag fick sluta med mitt bowlingspel. Ett par dagar i veckan var jag aktiv i internserie och i Ringen. Det innebar att vi åkte runt och tävlade mot pensionärsbowlare i nordvästra Skåne, ner mot Landskrona och Svalöv och upp mot Båstad och Örkelljunga.

Jag hade mycket nöje av min bowling så det kändes på att behöva avbryta bowlandet, som jag höll på med i tio år.

I dag tog jag med Ellie och Gustav och vi spelade en timme. Det kändes riktigt bra, men det märks att muskler är otränade. Lite träningsvärk fick jag stå ut med. Men bara detta att vara tillbaka i bowlinghallen och träffa bowlarvänner och höra ljudet, det kändes fint.

Tänk att tejpvalet kan visa min personlighet?

När jag idag besökte fysioterapeuten och jag skulle få tejpat om hälen så kunde jag välja mellan klatschigt blå tejp och hudfärgad. När jag hade gjort mitt val får jag höra att det sägs att tejpvalet berättar lite om min personlighet. Spännande tanke, men jag vet inte riktigt hur jag ska tolka den blåa färgen?

Inflammationen i hälsenan får ta sin tid. Får räkna med 6-8 veckor. Bowling blir inte aktuellt mer den här säsongen och i stället för snabba promenader får det bli elcykeln, som nu står i garaget och vill ut i vårluften. Och mellan cykelturerna har jag mina övningar för hälen, så jag ser våren an med tillförsikt!

”Små sommarminnen gömde jag”. Bowlingbanan ute i naturen nere i södra Frankrike ger mig vibbar som känns underbart i dag. Ibland är det gott att plocka fram minnena!
Tänk att man kan bli ordentligt ledsen över små, världsliga ting. Jag har fått en inflammation och eventuell bristning i hälsenan och det innebär bl.a. att jag inte kan spela mer bowling den här säsongen. Och det är kanske det som smärtar mig så mycket. Jag trivs bland våra 200 bowlingspelande pensionärer och jag tycker bowlingen är rolig. Men, men…
Jag är glad att sista matchen jag spelade var tävlingen Herrkäglan, en handikapptävling i klubbens regi. Jag råkade vinna den tävlingen för ett par år sedan och nu visade det sig att det gick så bra häromdagen att jag vann tävlingen i år också. Inte personbästa, men nästan.
Så jag får väl ha också det minnet att glädjas åt under de kommande månaderna.
Ha det riktigt gott, go vänner!

• En av frivilligchaufförerna sa i gårkväll: ”Det är värt allting att se glädjen hos ungdomarna”.

I går kväll fick jag uppleva glädjen igen!

Varje tisdag kör vi ungdomar från Valhall till Bowlinghallen i Ängelholm. Ungdomarna upplever en sån glädje, man kan ta på den. Slår de en strike eller spärr så jublar dom.

Varje vecka är vi fyra bilar som kör ut till Valhall. När vi i kolonn kör fram till bostäderna så dröjer det inte länge förrän ungdomarna kommer fram, en efter en. Till slut är bilarna fyllda och vi har ett femtontal ungdomar med oss.

De är så positiva, artiga och trevliga så det är ett rent nöje att ha dem med. Och kanske har det någon betydelse.

Spontan glädje och tacksamhet.

Ibland undrar jag om Tage Danielsson var bowlare…? I dag till exempel. Han skrev texten ”Först så går det opp, sen så går det ner, sen så går det opp…” till melodin Livet i Finnskogarna.

Precis så känns det för mig i dag. Första serien jättebra, andra serien jättedålig och tredje serien bra. Så gick det för mig i bortamatch mot Svalöv.

Men det är bara att komma ihåg texten. ”Sen så går det opp!”

Jag kommer själv att varje tisdag i höst (utom de gånger vi är iväg på annat håll) köra ungdomar från Valhall till/från Bowlinghallen i Ängelholm. Men vi behöver vara 4 bilar varje gång…

Jag räknar inte med att du ska köra ett stort antal gånger, men OM DU STÄLLER UPP EN GÅNG under hösten kan du bidra till att det här projektet går att genomföra. Och då har din insats gjort skillnad!

Jag är jätteglad om du kontaktar mig att du kan.

En dag ringde Sara Jansson från föreningen Agera upp mig och frågade om jag skulle kunna engagera mig lite i att få folk att engagera sig för att köra ungdomar från Valhall till Bowlinghallen.

Det är Kommunen som ser till att ungdomar från Valhall får möjlighet att en gång i veckan spela bowling under en tränare. Kommunen står för kostnaden både för tränare och hyra av hallen. Men man behöver hjälp från frivilliga att köra ungdomarna.

Jag får hoppas att det går bra att engagera folk, ska informera på Pensionärernas bowlingklubb på måndag, då klubben har sitt upptaktsmöte. Dessutom för jag ut det på Facebook, Instagram och på Ageras Facebooksida.

Den här lilla blänkaren lägger jag ut i olika sammanhang.

Quickroth ( kvickrot ) är ett mycket bra samarbete! Varje år vid den här tiden på året är det Hans Quick och jag som har ansvaret för minigolfbanan på Rönnevik. Det är Ängelholms Pensionärsbowlare som turas om att sköta banan ett par dagar. I eftermiddag och I morgon eftermiddag är det alltså Hans och jag som välkomnar er!

Rönneviks bana ligger så otroligt vackert vid kanten till Rönne å. Barnfamiljer njuter av medhavd matsäck vid ån. De första golfarna är igång. Solen skiner. Så vad kan man önska mer? Jo, en kopp kaffe som Hans har med sig.