Trots att vi gått in i det nya året så kändes det fint med julsångerna vid vår traditionella julkonsert i S:t Mikael. Fullsatt kyrka bidrog naturligtvis till stämningen och glädjen.

Trots att vi gått in i det nya året så kändes det fint med julsångerna vid vår traditionella julkonsert i S:t Mikael. Fullsatt kyrka bidrog naturligtvis till stämningen och glädjen.
Att gamla sånger har ett stort värde visste jag. I kväll sjöng Mikaelikören i S:t Mikael, kören som jag varit med i under mer än 20 år. Den har varit oerhört avkopplande, speciellt när jag var stressad under yrkeslivet. Körövningarna och uppsjungningar är också fantastiskt inspirerande, utöver själva sjungandet så är det en social bit som är stark.
I kväll var det gamla, fina sånger som gällde. Ovan där, Pärleporten och Han är min sång och min glädje hörde till dem som många människor nynnar med i. Jan Sparring, Pelle Karlsson, Artur Eriksson och andra framstående sångare har gjort sångerna kända.
I dag hade vi bokat in ett besök på Malmö Opera, där man ger Puccinis opera Tosca. Fullt i salongen och den där förväntan som alltid finns inför en föreställning.
Tosca är en skildring av kärlek och svartsjuka, makt och politik. Där finns livets dramatik samlat i en föreställning på två timmar. Och till detta underbar musik, som griper tag i en.
En operaföreställning som denna lyfter från den svenska vardagen. I vårt fall blev dagen ännu bättre eftersom vi kunde genomföra den tillsammans med vår goda väninna Lena. God grekisk mat och sedan denna föreställning gjorde en vanlig söndag i februari till en mäktig upplevelse. Tack Lena!
I kväll sjöng manskören Koras söner i S:t Mikael. Det är en av de körer som jag sjunger i och som tillför mig mycket. Sång överhuvudtaget är avkopplande och Koras söner är naturligtvis speciell på sitt sätt, eftersom det bara är män.
Vi har hållit på i två och ett halvt år nu och det är Per Anders Svedberg som leder kören. Enda kvinna är Cathrine Malmqvist som hanterar pianot eller flygeln med den äran.
På förmiddagen var jag iväg till Helsingborgs sjukhus för att göra en hjärtundersökning med scintigrafi. Det innebär att man sätter mig i hårt arbete och därefter sprutar in ett radioaktivt läkemedel i kroppen. Sen får jag vila och äta under en timme och därefter fotograferas hjärtat för att se hur det radioaktiva läkemedlet når fram till hjärtat.
Samma undersökning ska jag göra om en vecka, men då sprutas läkemedlet in när jag befinner mig i vila. Så ska man undersöka om det är någon skillnad.
Min spontana känsla när jag åker från sjukhuset är att jag än en gång har fått fantastisk hjälp och service av väldigt professionella yrkesmän. Det är något att vara tacksam för.
Efteråt åkte vi ner till Linnea & Basilika i gamla Kafferepets lokaler. En strålande lunch njöt vi av.
På kvällen var det konsert i Helsingborgs Konserthus. Ibland har det varit lite dystra och svåra stycken men i kväll var det njutning från början till slut. Utöver Symfoniorkestern var det underbara violinisten Lara St John, född i Kanada. Hon har beskrivits som ”something of a phenomenon” av tidningen The Strad och som en ”highpowered soloist” av New York Times.
Så det var inte konstigt att applåderna aldrig ville ta slut.
Varje nyårsafton är vi ett gäng på 8 personer som träffas och ser premiären på Nyårsrevyn i Ängelholm. Eftersom den är redan 15.30 så blir det lagom att sedan åka hem till någon av oss i nyårsgänget för att äta och må gott. Vi fördelar maträtterna på det sättet att den som är värd har hand om varmrätten och vi andra sköter förrätt, dessert och tårta.
En härlig kväll blev det och vi är glada att få sluta det gamla året på det här fina sättet. Gott nytt år!
Här är det glada nyårsgänget i revypausen. Trångt och hjärtligt är det.
I kväll åkte vi in till vår abonnemangskonsert i Helsingborg. Det var Richard Wagner som stod på programmet. Konserterna är en fin del av vår pensionärstillvaro, skänker så mycket njutning och stillhet.
Och nu är ljusen i Helsingborg tända. Man har en fantastisk förmåga att göra det tilltalande men på ett oerhört seriöst sätt. Jag vill påstå att man i Helsingborg är proffs på detta.
I kväll hade Skavlan en härlig gäst, Carola. Hon sa att det var längesen hon åkte tunnelbana. Det är faktiskt ända sen 1983, sa hon.
Och det roliga för min del var att jag några dagar efter Melodifestivalen 1983 var uppe i Stockholm med några kollegor på en mässa. Jag sa till kollegorna att jag bara skulle gå fram till den ensamma tjejen där nere i tunnelbanan. Och jag gick fram till Carola och gratulerade och presenterade mig.
Inte kunde man ana vilken oerhörd framgångssaga det skulle bli. Stort grattis, Carola.
Så är Hällevik Tradjazzfestival 2016 till ända. Succé är väl ordet som ligger rätt till. 85 musiktillfällen med ett hundratal musiker under fyra dagar. Tala om intensitet.
Kortegerna är omtyckta inslag i festivalen. Man kan ta på musikglädjen både hos de medverkande och de som lyssnar.
Björn Ingelstam, ett framtidsnamn med både trumpet och trombon som instrument. Här på scen tillsammans med pappa Hans och Lasse Karlsson.
Den här mannen, Björn Ingelstam, får vi höra mycket om i framtiden.
Överallt var det fullsatt med jazzälskare.
Långt in på kvällen satt folk och njöt vid de olika scenerna.
Det blir ingen festival utan entreprenörer och utan toppmusiker. Uno Hellgren ger ordet inspiratör och entusiast ett ansikte. Tillsammans med många andra inspirerar han det lilla samhället till stordåd.
Uno Hellgren, med sin sprudlande person, har lätt att få människor engagerade.
Och vid avslutningen i förmiddags i Listerkyrkan i Hällevik dök en av Englands främsta jazzmusiker upp, nämligen Amy Roberts. Hennes instrument är saxofon, klarinett och flöjt. Hon gjorde succé på festivalen med Amy Roberts/Richard Exall Quintet och gör succé ute i Europa.
Amy Roberts gjorde bejublad succé när hon dök upp i Listerkyrkan och med lätthet hoppade in i låtar hon inte hört tidigare.
Här är Amy i full aktion tillsammans med kollegan Richard Exall.
En värdig avslutning på en toppenfestival. Man har som målsättning att vara den trevligaste festivalen och jag tycker att man lyckas med det. Musiken i kombination med miljön i Hällevik och den trivsamma atmosfären gör att kombinationen är svårslagen.
Det är i den här miljön festivalen ägt rum. Underbar sommarkänsla.
Och allt får man tillträde till om man köper festivalarmbandet för 200 kr. Fantastiskt.
Tack för fina dagar!
Dragkedjan ser till att jazzfestivalen i Hällevik får en flygande start. Det bildar upptakten till fyra dagars musik i den lilla hamnbyn. Genom att köpa ett jazzarmband för 200 kr har man tillgång till ett jättestort antal konserter. Hela Hällevik sjuder av liv och musik. Det ska bli underbart att få vara med här i år. Nu är det bara att njuta.
Dragkedjan med sin musikglädje är en fin öppning av jazzfestivalen!
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.