Återvinningscentralen

Det är länge sedan vi var på vår fina återvinningscentral, men i dag var det dags. Vi kastade ett antal gamla kuddar, täcken och kläder. Det är så skönt att kunna göra sig av med sådant som man inte behöver.

På kvällen såg vi Rögle köra över Timrå och vinna med 5-0. Trots att så många spelare var sjuka eller borta.

Lava ved med Ellie

Jag började dagen med ett rätt kort besök hos Rune. Han orkade inte gå ut.

På eftermiddagen kom Ellie efter skolan och vi hjälptes alla åt att lava veden i vårt trädgårdsförråd. Det blev rena konstverket. Vi nästan tävlade om att vi skulle få färdigt all veden – och det fick vi.

Lovsång till veden och elden

Det är något sinnligt med ved och eld. Det är inte bara att trycka på en strömbrytare. Innan vi sitter här och njuter så har det inneburit en del arbete…

All ved tycks vara slut i hela Skåne. Men en god vän till mig inte bara tipsade utan ringde en entreprenör i Mattarp utanför Örkelljunga och beställde ett par kubik. Vi åkte dit och fick se hur han torkade veden med hjälp av egen torkanläggning. Två kubik var reserverade för vår räkning.

Allt lastades på släpvagnen och vi for mot Skälderviken i lugn takt. Väl framme tog det mig en liten eftermiddag att lossa släpet och bära in veden i vårt förråd. Och nästa dag tog det samma tid att stapla veden. Vackert blev det, nästan ett litet konstverk.

Jag fick ett bra tips att sedan sätta in en korg med ved i uterummet som mellanlagring. Då är också ytan torr och varm när det är dags att elda. Det är ett rent nöje att stapla veden i spisen och tända på.

Och när värmen sedan sprider sig i huset är njutningen total. Arbetet med att få veden till den öppna spisen har gett resultat.

Hämta ved i Mattarp

Vår gode vän Benkt Persson hade inte bara tipsat oss om ved utan tagit alla kontakter och såg till att vi med hjälp av hans släp åkte upp till Mattarp, ovanför Örkelljunga. Där finns en entreprenör som gjort en egen torkanläggning och torkar ved för försäljning. Vi köpte två kubikmeter och inte bara mängden var perfekt, utan veden var toppenved. Lagom tjocka och långa och torrt och fint. Nu har vi ved för några månader framåt.

Jag använde eftermiddagen till att lossa vagnen på ved och slängde in den under tak i vårt trädgårdsförråd.

Vi avslutade eftermiddagen på bästa möjliga sätt, med kaffe och gott tilltugg hos Carin Scotte. Det blir så sällan vi ses och därför var det så härligt att få sitta ner.

Fullsatt arena hejar fram Rögle

I dag tog Rögle emot HV71 och jag hade med mig Ellie. Vi satt bra i logen och började med en hamburgare innan matchen började. Vi hann också med en runda uppe bland restaurangerna. Hela bygget är imponerande. Egentligen får man inte gå där uppe om man inte har biljett, men Magnus Lennartsson hjälpte oss så att vi kunde gå runt och titta.

Matchen började bra, men speciellt mittperioden gjorde att vi nästan tappade humöret. Skotten i andra perioden slutade 3 – 10 och det är ju inte imponerande. till slut vann Rögle med 2-1 och vi kunde lättade gå därifrån.

Rögletröjan minner om ett stort engagemang

I dag var det begravning för Lennart Åkesson, en av de stora Rögle-profilerna. Jag och Rune Brännborn har haft så mycket med Lennart att göra under många år. Han var vår kontaktman till Rögle och för honom var ingenting omöjligt.

Utöver att Lennart spelade många år i Rögle och fått sin tröja hissad i taket så lade han ner hela sitt hjärta för klubben. Han kände alla och hade alltid ett gott ord att säga.

Vid kistan lade man från styrelsen ner en tröja och halsduk. Lennart har lagt ifrån sig dem men hans minne kommer alltid att lysa. Den typen av människor har vi alltför få av idag. Lennart är ett utropstecken som höjer sig över den stora massan. Vi är mycket glada över möjligheten att få lära känna honom.

R.I.P.

Händelserik dag

I dag fick vi vara med om två härliga händelser.

Det började med att Kristian Rimshult och hans Lovisa döpte sitt barn Dante i S:t Pauli kyrka i Malmö. Den fina kyrkan var nyrenoverad och det blev mycket sång och musik. En glädjens dag!

Efter dophögtiden åkte jag direkt till S:t Mikael i Ängelholm, där vår kör Mikaelikören övade inför seneftermiddagens julkonsert. Det var de traditionella julsångerna som stod på programmet och fick bilda en fin avslutning på julhelgen.

Mikaelikören har jag varit med i under drygt 20 år och har hela tiden betytt glädje och stor avkoppling. Vi är ett 40-tal sångare som tränar en gång i veckan.

Gott nytt år med byalaget

Det börjar bli en trevlig tradition att samlas i gamla hamnen i Skälderviken på nyårsdagen. Trots lite bistert väder kom ganska många ner till den förberedda grillen. Korven smakar som allra bäst ute i lite blåsigt väder…

Där borta vid Klitterhus ser vi vinterbadarna som skall hoppa i Skälderviken. Många åskådare fanns på plats. Det kändes lugnare att stå vid grillvärmen en sån här dag.

Unga entreprenörer inspirerar

Det är inte mycket som inspirerar mig mer än unga entreprenörer. I kväll har jag träffat några.

En underbar middag på Redimat i Helsingborg blev en upplevelse i sig. Smakerna, råvarukvaliteten, upplägget på tallriken som kändes som ett konstverk. Det är inte konstigt att restaurangen på många håll rankas nr 3 bland Helsingborgs ett par hundra restauranger. Men det var inte bara det…

Maja Larsson och Frida Granström möttes på restaurangskolan i Åre. De kände att det fanns gemensamma ambitioner och drömmar. Genom olika restaurangjobb kom de så småningom till Helsingborg och satsade på restaurangen Redimat. De ville testa nya idéer och satsningen har lyckats! De hittade ett läge som de kände för och gick in och köpte det. De satte sig i skuld – men trodde på sin sak.

Maja och Frida vill på olika sätt, bl.a. genom sin blogg Redimat, inspirera unga tjejer till att våga satsa på sina drömmar.

Jag måste säg att jag blir fylld av beundran över drivkraften hos dessa unga restaurangägare. 25 år gamla är de fyllda av kraft och visioner. Det blev en mycket inspirerande avslutning på en fin dag.

bsh

Jag älskar tegelväggar…

Som gammal tegelbrännarson brukar jag säga att jag älskar tegelväggar. I dag fick den känslan sig en knäck…

Besöket i Auschwitz och Birkenau blev omtumlande, det visste vi. Ett sådant brott mot mänskligheten ska chockera.

Vi hade en fantastisk guide som inte lät känslan springa iväg utan sakligt berättade om nazisternas fruktansvärda försök till utrotning av judar, romer och olika grupper som inte var accepterade.

Ännu en dag är till ända i Krakow. En annorlunda dag, en skakande och oförglömlig upplevelse. Som mynnar ut i frågan: Har mänskligheten lärt sig något av historien…?

I morgon bär det norrut.

Lennart Rosdahl, en av de stora Skälderviksprofilerna

En stor Skälderviksprofil finns inte längre bland oss…


När vi flyttade till Skälderviken för snart 40 år sedan blev en av de första och största upplevelserna att komma i kontakt med vår granne Lennart Rosdahl och hans Sigbritt. De bodde inte här på vintern utan när värmen kom till vår by kom också ”fransmännen”, som vi sa. Då tutades i bilens signalhorn och ingenting blev som det varit.

Både Lennart och Sigbritt har under åren utstrålat så stor generositet och glädje. Från mitt arbetsrum har jag under alla år sett Lennart på väg ner till bryggan. När han inte var nere vid bryggan och badade så tog han sin cykel. Jag tror han kände alla! Han utstrålade enkelhet och värme och Skälderviken var för honom symbolen för frihet, fjärran från affärslivet i Paris. Vi hade förmånen att besöka Lennart och Sigbritt vid några tillfällen i Paris och det tillförde ytterligare en dimension.

Tillsammans med våra närmsta grannar har vi träffat Lennart och Sigbritt vid många fester, stunder där skrattet låg i luften och vi blandade franskan och svenskan i våra sånger. Minnena från alla sådana tillfällen lever kvar. Liksom den årliga festen på franska nationaldagen och Lennarts berömda gråärter. Enkel mat som blev till festmåltider!

Det går aldrig att återskapa atmosfären kring en färgstark person, men alla minnen som nu tränger fram understryker Lennarts person på ett så ljust sätt. Hans minne lever vidare!

Våra tankar går naturligtvis till Sigbritt och till Lars, Pierre och Erik med familjer. Vi lyser frid över Lennarts minne.