Lennart Rosdahl, en av de stora Skälderviksprofilerna

En stor Skälderviksprofil finns inte längre bland oss…


När vi flyttade till Skälderviken för snart 40 år sedan blev en av de första och största upplevelserna att komma i kontakt med vår granne Lennart Rosdahl och hans Sigbritt. De bodde inte här på vintern utan när värmen kom till vår by kom också ”fransmännen”, som vi sa. Då tutades i bilens signalhorn och ingenting blev som det varit.

Både Lennart och Sigbritt har under åren utstrålat så stor generositet och glädje. Från mitt arbetsrum har jag under alla år sett Lennart på väg ner till bryggan. När han inte var nere vid bryggan och badade så tog han sin cykel. Jag tror han kände alla! Han utstrålade enkelhet och värme och Skälderviken var för honom symbolen för frihet, fjärran från affärslivet i Paris. Vi hade förmånen att besöka Lennart och Sigbritt vid några tillfällen i Paris och det tillförde ytterligare en dimension.

Tillsammans med våra närmsta grannar har vi träffat Lennart och Sigbritt vid många fester, stunder där skrattet låg i luften och vi blandade franskan och svenskan i våra sånger. Minnena från alla sådana tillfällen lever kvar. Liksom den årliga festen på franska nationaldagen och Lennarts berömda gråärter. Enkel mat som blev till festmåltider!

Det går aldrig att återskapa atmosfären kring en färgstark person, men alla minnen som nu tränger fram understryker Lennarts person på ett så ljust sätt. Hans minne lever vidare!

Våra tankar går naturligtvis till Sigbritt och till Lars, Pierre och Erik med familjer. Vi lyser frid över Lennarts minne.

Bättre än ”köbetält”

I dag är en underbar trädgårdsdag.

Det är påsklov och vi får god hjälp av Ellie. När hon inte hjälper till i trädgården bygger hon ett hus där hon kan fika. Tänk att en gammal presenning, rullebör, trädgårdsverktyg, ett fårskinn och lite annat kan förvandlas till en mysig koja. Mycket bättre än köpetältet som ligger ute i garaget.

Men så har det ju varit i alla tider…

Ellie myser under den stora presenningen.

Boken slår ut

Jag undrar om någon konstnär skulle kunna komma på denna underbara färg? När boken slår ut står världen stilla ett ögonblick. Jag räknar tiden före boken och efter boken…


Tänk, den bruna naturen som har vilat sig över vintern och så plötsligt, just i dag, så vaknar den till liv. Och jag fattar ingenting, att det kan komma fram liv ur det som tycktes dött.

Ja, vad säger man. Jag får nog erkänna att jag blir tyst av förundran. Och ödmjukheten ökar.

nor

Blåsippan ute i backarna står…

Varje gång jag ser ett under på nära håll blir jag lika ödmjuk.

Under våra rhododendron-buskar har vi en liten, liten blåsippsplanta. I vinter har jag mer än en gång tittat till den och rafsat lite bland de vissna bladen. Och mer än en gång har jag konstaterat för mig själv, här finns inte liv.

Och så idag! ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger nu är det vår…” Det skakade om mig. Tänk att det ändå fanns liv och blommorna tittar fram för att glädja oss!

Blåsippan gjorde min dag.

rrem

Dam- och herr Käglan i ÄPB

Glädjande nog vann jag tävlingen Herr Käglan i år och så här stod det på ÄPB:s hemsida:

Margareta Gejke och Jan Roth vinnare!!

Det blev Margareta Gejke och Jan Roth som tog hem dam respektive herr Käglan 2018-19. Deltagarna hade två chanser att prestera ETT bra resultat. En gång på hösten och en gång på våren. Margareta slog 890 p som toppresultat redan i höstas och ingen kunde heller hota henne under vårens deltävling.

Herrtävlingen blev mer dramatisk. Efter höst tävlingen var ledarresultatet, 893 p. Detta slogs på vårtävlingens första start med tre käglor av, Bengt Herrlin. Någon timme senare steg Jan Roth in på banorna och kunde efter utmärkt spel lägga beslag på Käglan med sina 907 poäng. Alla nämnda resultat är inklusive hcp. Ett STORT Grattis till Margareta och Jan!

Är våren här?

Just i skiftet mellan vinter och vår…

I dag är det en sån där dag som står och väger. Solen tittade fram, fåglarna sjöng. Vi njöt av varm choklad vid den öppna elden nere vid Lingvallsstranden. Där borta skymtar man Kullaberg. Är våren på gång?

Men den är ännu inte här. För nu snöar det! Det kan man väl kalla skiftet mellan vinter och vår.

En härlig weekend

Under helgen har vi haft besök av Louises systerbarn, Florence, och hennes sambo Simon. Lördagens höjdpunkt var matchen mellan Rögle och Luleå. Simon är Luleå-supporter så det är bara att gratulera till vinsten. Rögle var för små eller Luleå för stora. 0-2 slutade matchen men förlusten var inte värre än att det smakade jättegott med pizza på kvällen.

I dag har vi tagit en promenad ut mot Magnarps hed. Det blåste, men solen sken. Vi fick både frisk luft och fina vyer ut över Skälderviken.

På eftermiddagen spelade vi bowling i vår fina hall. För min del var det bra träning inför matcher på måndag och tisdag.

En underbar sittbänk med en fantastisk utsikt ut mot Kullen.

Idel glada miner trots blåsten.