Valhallsvägen för 50 år sedan

En septemberkväll 1968 gick jag och en 18-årig tjej nerför Valhallsvägen i Skälderviken. Jag tog hennes hand och det blev det första tafatta försöket att berätta att jag var kär i Louise. Genom hela livet har den 7 september varit en näst intill magisk dag. Vår gemensamma födelsedag…

I dag fyller 18-åringen 70 år. Louise har skänkt mig så mycket kärlek under alla år. Livet har gett oss så mycket, det har varit roligt och vi har kämpat tillsammans. Kärleken, visheten, spontaniteten, glädjen, musiken, yrkeskunskapen, nyfikenheten – allt formar sig till en väldigt ljus palett av färger.

Tack, älskade Louise, för mer än 50 år av kärlek.

Vad var det som hände…?

Jag har många passioner i livet. En är att vara beredd när det första boklövet spricker fram. Jag är så fascinerad av skönheten, färgen och magin, att det kan komma något gott av det bruna bokträdet. Varje år har jag cyklat veckorna innan lövet kommer fram för att se när det är dags. Och då har jag fotograferat det och lagt ut.

Det är lite spännande att se hur lite det skiljer år från år:
20190407
20180420
20160415
20150419
20140411 (då hade jag en kommentar att jag nog aldrig sett dem så tidigt)
20130502

Men i år har jag helt missat det. Och när jag i dag tog den här bilden så konstaterar jag att jag 2020 blev några dagar sen.

Men jag släpper prestigen – skönheten finns där!

Blåsippan och våren

Vilken dag! I dag var det en ren njutning att beskära rönnarna på tomten.


Och blåsippan där nere under rhododendronbuskarna. ”Blåsippan ute i backarna står, niger och säger att nu är det vår”.
Jag träffade en dam från Skälderviken när jag lastade in grenarna i bilen. Vi var båda lyriska över solen och dagen. Jag tog upp min telefon och sa att här ska du få se. Jag hade tagit en bild på blåsippan i trädgården som jag ville visa henne.


”Jag kan inte se den, för jag är nästan blind” berättar hon. Och det tog mig hårt. Jag tar för givet att vi ska se vackra ting omkring oss. Men så är det inte.


Damen i solglasögon gjorde min dag. Tänk att kunna se allt det vackra runt omkring när nu vårsolen tittar fram… Tacksamheten blev tydlig inom mig.

Solen bländar vid havet

Efter att ha varit konstant mulet, så när som på någon enstaka dag, de sista månaderna känns det underbart att uppleva solvärmen och solljuset. Men som alltid gäller att ser det bra ut så gäller det att genast gå ut, för om två timmar kan det vara mulet igen.

Nere vid grillplatsen nedanför Lingvallen kändes krafterna i havet och samtidigt ger solstrålarna näring åt vårdrömmarna. Nu måste promenaderna komma igång…

Nu är julen slut i lilla byn

En härlig tradition med Knutsfest i Skälderviken. Det är Skäldervikens byalag som håller i trådarna och får god hjälp av ICA Källan som bjöd på glögg och pepparkakor. Och tomten höll traditionen vid liv och gav gottepåsar till barnen.

Trots duggregn kom mycket folk till torget. Gull-Britt Rebbelstam såg till att alla sjöng med i de traditionella julsångerna.

Det är så viktigt med dessa enkla samlingar. Varje träff där byborna kommer samman bidrar till vår känsla för Skälderviken. Vi ska vara glada för dem som anordnar och jobbar med dessa arrangemang. Stort tack.

Gott nytt år med byalaget

Det börjar bli en trevlig tradition att samlas i gamla hamnen i Skälderviken på nyårsdagen. Trots lite bistert väder kom ganska många ner till den förberedda grillen. Korven smakar som allra bäst ute i lite blåsigt väder…

Där borta vid Klitterhus ser vi vinterbadarna som skall hoppa i Skälderviken. Många åskådare fanns på plats. Det kändes lugnare att stå vid grillvärmen en sån här dag.

Nu dansar vi ut julen

I dag blåste och regnade det och det kändes som en typisk januaridag i Skåne. Det hindrade inte ett 50-tal Skälderviksbor att komma till Torget för att dansa ut julen. Jag träffade en ”gammal” Skälderviksbo (i min ålder) och han berättade att här var han på plats redan när han var barn. Så det är en gammal fin tradition.

Tyvärr regnade musiken bort, men dansen fungerade fint tillsammans med allsång. Tomten kom på besök, en gammal fin tradition. Och han hade med sig en säck med godispåsar till barnens stora förtjusning. Vi som inte äter godis kunde njuta av glögg och pepparkaka.

Än en gång frapperas jag över det stora engagemang som finns för vår lilla by. Det betyder så oerhört mycket för gemenskapen.

Tomten som kom ända från finska gränsen och som tydligen kände Toiny Böös

Är våren här?

Just i skiftet mellan vinter och vår…

I dag är det en sån där dag som står och väger. Solen tittade fram, fåglarna sjöng. Vi njöt av varm choklad vid den öppna elden nere vid Lingvallsstranden. Där borta skymtar man Kullaberg. Är våren på gång?

Men den är ännu inte här. För nu snöar det! Det kan man väl kalla skiftet mellan vinter och vår.

Sitter som berget

Tänk att Korkoplast kan sitta så hårt… Nu har jag rivit ut golvet i vårt kök. Köpte en golvskrapa, men efter några tusen hammarslag får jag kassera den. Mycket svettigt jobb – men trösten är att jag inte behöver gå på gym och att jag stärker bowlingarmen!

Idealiskt väder

Tala om idealiskt väder. Man brukar ju säg att vädret ibland passar den ene, ibland den andre. Och det är naturligtvis sant. Vill bonden ha regn så vill solbadaren något annat. Men idag var det idealiskt åtminstone för mig…

Solen skiner, klarblå himmel. Det stormar lagom mycket, man känner naturens krafter men det stormar inte så mycket att det förstör. Och vindriktningen är sådan att ställer jag mig vid fortet på Johns Udde är det helt vindstilla. Man lyssnar in krafterna och känner solens värme.

Det är bara att njuta.

stormUtsikt från min lilla hörna nere vid fortet.