Kategori: Släkt och vänner

Att fylla år i karantänstider blir ju inte som det brukar. Men trots mörka tider blev det ljusa dagar. För någon vecka sedan var ”storkusinerna” och ”småkusinerna” med sina familjer och gladde ofantligt. Ingenting kan väl vara större.

Och sen säger jag som jag gjort tidigare: Tack för alla hälsningar! Och när jag tänker på hälsningarna är det inte i första hand själva födelsehälsningen som gläder. Jag märker att varje liten hälsning gläder mig på det sättet att jag tänker på var och en av er. Speciella minnen och tankar kommer fram och det är med stor tacksamhet jag konstaterar att ni alla tillför mig så mycket av glädje, impulser och social stimulans. Stort tack att ni finns!

För några dagar sedan fyllde Ellie 10 år och i dag firade vi henne. En stor, fin tjej. Det är alltid så roligt att få vara med på barnbarnens födelsedagar.

Det blev en lite annorlunda födelsedag med tanke på Corona-viruset. Eftersom både jag och Louise är i riskzonen får vi inte komma nära någon annan människa. Och därför tyckte vi det var bäst att ha presentöppningen utomhus. Tack vare att det var så fint väder med solsken så gick det alldeles utmärkt.

Stort tack, Ellie, och lycka till i framtiden!

Redan i slutet på 1960-talet började vår vänskap med Gunnel Gudmundsson, redan dessförinnan hade Louise och Gunnel blivit vänner. Redan vid 14 års ålder fann de varandra och den vänskapen har sedan varat genom hela livet. Och glädjande nog finns jag och Gunnels man Mats med i det sammanhanget.

I dag hade vi förmånen att få vara med och fira Gunnels 70-årsdag. Gunnel och Mats bjöd oss till Bryggan i Höganäs, där vi blev bjudna på en härlig lunch. Och sedan fick vi möjlighet att sitta ner och berätta minnen för varandra. Det är mycket som hunnit hända under dessa drygt 55 år.

Tänk att vänskap kan hålla genom ett helt liv. Det är med stor ödmjukhet och glädje som vi känner detta.

Tack Gunnel och Mats för en härlig dag. Och många välgångsönskningar för kommande dagar!

Den 13 februari 1971 gifte Louise och jag oss i Väsby kyrka. Bilderna här nedanför visar oss när vi kommer till kyrkan. Vi körde dit i vår gamla Volvo PV 544. Det är många minnen som strömmar emot oss…

Därför satt vi i kväll och njöt av underbar utsikt över havet, en liten räkmacka och ett glas bubbel. 49 år är ändå en rätt lång tid och det är så otroligt mycket som hänt i livet. När man sitter så här och berör våra egna liv, föräldrar, barn och deras respektive, barnbarn, vänner, arbeten och fritid så fylls vi av tacksamhet. Och det är så skönt att bara sitta och lugnt meditera.

Nu kan jag ju säga att jag verkligen är lyckligt lottad som träffade Louise i slutet av 1960-talet, blev kär i henne och nu kan sitta här och blicka bakåt och framåt.

Det är mycket att vara tacksam för!!

Gustav och jag åkte i dag ut till Engelbrekts fruktodling i Södåkra. Bara det att komma in i försäljningslokalen ger ju en härlig känsla och Gustav fick prova tre sorters äpplemust och tre sorters äpplen. Jag frågade vilken must han tyckte var godast? ”Alla” blev det diplomatiska svaret.

Jag tänkte ta en bild och skicka hem till mamma och mormor och sa till Gustav att se nu lite glad ut när jag tar fotot så tycker mamma det är fint. Och då kommer Gustavs skådespelartalanger fram. Han tar på sig en min allt annat än glad och jag tar fotot.

Men just detta att han kunde hålla sig för skratt tyder ju på en viss talang. För när jag hade tagit fotot skrattade han igen…

Tänk vad gammal vänskap kan hållas levande… Våra kära vänner Thorsten och Ingegerd Stjärnered från Östersund är nere på några dagars Skåne-semester. Och vi är glada att de hann med ett besök också hos oss.

Thorstens och min vänskap är sedan 60-70-talet och tidvis har vi inte träffats så ofta. Men det är fantastiskt med den här typen av vänskap. När vi träffas är det precis som det var i går. Det ligger många gemensamma minnen i botten och de poppar upp till ytan en sån här dag.

Det är mycket som avhandlas under några timmar och snart är det dags att vinka farväl för den här gången. Ett synligt minne är burken med hjortron från Jämtland. Vi sätter genast fantasin i rörelse och ska försöka hitta ett bra recept där ”skogens guld” lyser upp och ger guldkant till rätten.

Tack Thorsten och Ingegerd!

I mitten av 1980-talet fick vi nya grannar och det visade sig vara Klippanbor. Och inte nog med det, det var en av mina lärare på Realskolan i Klippan. Karl-Eric Winberg med sin fru Marja flyttade in och det beredde oss stor glädje. Jag beundrade honom en gång som lärare och kände att det var underbara grannar vi fick. Kloka, gedigna, sympatiska människor.

Jag har ett återkommande minne av Karl-Eric. Varje eftermiddag när han kom hem från sin skola samlade han samman sina tidningar och gick ut i trädgården och satte sig i sin gamla, fina Grythyttanstol och läste tidningarna utan och innan. Han var samhällslärare och historielärare och var vetgirig över allt som hände.

Tyvärr finns inte Karl-Eric hos oss längre. Han dog innan jul och i dag var det begravning i Helsingborgs Krematorium i Pålsjöskogen, Helsingborg. En väldigt fin begravning som leddes av Pernilla Dagerhem. Hela begravningen och eftersamlingen formades till en ljus och glad dag. Sorgen och saknaden finns där, men Karl-Eric själv hade berättat hur han ville ha dagen.

Ett ljust minne att bära med sig, både hans och Marjas liv och den här dagen.

Gustav är riktigt nöjd när ljusen är utblåsta. Det är ju ändå fem stycken!

Stort grattis, Gustav!

Tack Farhad Mohammadi och Mohammad Hosain för en underbar vecka tillsammans med er. Ni är jättegoda exempel på fantastiska ungdomar. Lycklig resa till Stockholm!